Viveca Ax:son Johnson, Styrelseordförande Nordstjernan

Viveca Ax:son Johnsons redogörelse i Nordstjernans årsredovisning för 2018

Nordstjernan har sedan 1890 byggts av entreprenörer inom sjöfart, handel och industri. De har alla delat över­tygelsen att det bästa sättet att förvalta vad föregångarna har byggt upp är att utveckla det. Kunskap om historien skänker ett långsiktigt perspektiv på verksamheterna i dag, och insikter inför framtiden. Företaget har genom­levt första och andra världskriget, börskrascher, politiskaturer och trender. Av detta kan man lära: skynda långsamt. En oceanångare vänder man inte i första taget utan det gäller att ta steg för steg. Då undviker man onödiga ekonomiska och andra bakslag.

I dag ser vi utmaningar i ekonomi och omvärld, men trots det mår det svenska näringslivet relativt bra. Nordstjernan äger företag med huvudkontor i Norden, men många av bolagen verkar globalt. Vi har mer än 60 000 anställda och sammanlagt över 100 Mdr SEK i omsättning. Under de senaste tjugo åren har Nordstjernans totalavkastning varit 14 procent per år, när Stockholmsbörsen utvecklats med +8 procent per år, så vi är stolta över våra medarbetares insatser.

1999–2018 – en tillbakablick

Styrelsen i Nordstjernan rekryterade 1999 Tomas Billing till VD. Han fick i uppdrag att gjuta ny energi i bolaget och utarbeta en framtidsstrategi. Huvudmålet var att öka substansvärdet. Så har också skett – Nordstjernans substansvärde har ökat från 2,7 Mdr SEK 1 januari 1999 till 29,8 Mdr SEK vid utgången av 2018. Dessutom har Nordstjernan delat ut 2,5 Mdr SEK till sina ägare under perioden. Hade Nordstjernan utvecklats som börsen hade vårt substansvärde i stället varit cirka 12 Mdr SEK och Nordstjernan bara drygt en tredjedel av sin nuvarande storlek. Vad ligger då bakom denna fina avkastning? Jag ska försöka ringa in några faktorer som har bidragit till den positiva utvecklingen.

Kontinuitet och stabilitet: Nordstjernan har en stabil ägarkrets med evigt perspektiv – med Johnsonstiftelser­na som största ägare. Vi har bytt ordförande bara en gång, när Johan Björkman tragiskt gick bort 2007. Affärsidé och strategisk inriktning har i stort sett legat fast sedan 1999. Vi har lyckats rekrytera och behålla många begåvade, ambitiösa medarbetare och gått från 6 till 30 anställda. Flera av våra i dag seniora medarbeta­re och senior advisors har vi arbetat med under lång tid. Tidigare VD:ar och medarbetare från våra bolag bidrar i dag med kompetens och erfarenhet i styrelserna för våra innehav.

Långsiktig otålighet: Nordstjernan är, genom sin långsiktighet, en ägare som har en horisont som skiljer sig från börsens kvartalsfokus och PE-bolagens exithori­sonter. Men långsiktigheten kombineras med en stor portion otålighet. Vi kan investera över konjunkturcykler och vi arbetar långsiktigt för att skapa sunda företag och långsiktig värdetillväxt.

Delegerat beslutsfattande: Vi agerar ej som en koncern med gemensamma policies. Detta innebär att varje innehav har en egen självständig styrelse, en unik företagskultur och ett eget strategiarbete.

Bra startpunkt: Nordstjernan hade endast ett inne­hav 1999, NCC, som då gick mycket dåligt. Även om NCC inte utvecklats som planerat de senaste åren så har NCC-aktien i genomsnitt genererat drygt 10 procent i totalavkastning per år sedan 1999.

Bra vinstutveckling: Substansvärdet kan öka om vi gör bra affärer eller om våra innehavs vinster värderas högre. Men huvudskälet till Nordstjernans goda sub­stansvärdesutveckling är den goda vinstutvecklingen i våra innehav.

Riskspridning: NCC utgjorde hela 80 procent av Nordstjernans substansvärde 1999. I dag är NCC allt­jämt ett viktigt innehav för Nordstjernan, men utgör endast 8 procent av substansvärdet. Tre av våra största innehav – Rosti, Etac och Dacke Industri – är onoterade bolag inom olika branscher. Vi har lyckats bredda oss för att i dag ha ett flertal löftesrika innehav som vi ser goda möjligheter att utveckla de kommande åren.

Ett visst mått av tur har vi också haft. Som ägare ser jag att vi 1999 hade ”turen” att hitta och rekrytera rätt VD – Tomas Billing – för uppdraget att utveckla Nordstjernan.

”Bränn värdegrundsmapparna, riv sönder målstyr­ningsdokumenten, makulera kontrollprotokollen och börja leta efter människor med karaktär. Platsannonser­nas managementvokabulär måste bytas ut och rådande HR-filosofier förkastas. [...] Passion för digitalt ledarskap väger fjäderlätt i jämförelse med verklig integritet.”, skriver Susanna Birgersson i Axess.1)

Finns det kort sagt, överordnat tidens trender, ett samband mellan karaktär, gärning och resultat? Tomas har genom åren visat sig vara snabb, uthållig och otålig. Han är aldrig inställsam utan rak på sak, ärlig, han smickrar inte och han är inte underdånig – han skiljer inte på hög och låg och fjäskar aldrig, inte ens inför ägarna. När Tomas nu lämnar VD-skapet i maj vill jag, å styrelsens och ägarnas vägnar, varmt tacka honom för hans långsiktiga engagemang och inspirerande ledar­skap under tjugo mycket framgångsrika år. Jag är stolt över vad han tillsammans med sitt team har åstadkom­mit och jag är glad att ha fortsatt tillgång till hans beprö­vade investeringsfärdigheter när han nu fortsätter inom Nordstjernansfären som senior advisor.

Styrelsen har utsett Peter Hofvenstam till ny VD. Han känner bolaget väl efter tjugo år som vice VD och efter att sedan 2014 ha varit ansvarig för affärsområdet Onoterade innehav, som i dag utgör ungefär hälften av Nordstjernans verksamhet. Peter kommer att bygga vidare på modellen att som aktiv och långsiktig ägare utveckla bolag och skapa fortsatt god avkastning.

Behovet av ett fritt näringsliv

Som styrelseordförande i Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål med inriktning på humaniora har jag intresserat mig för sociologen Hans L. Zetterberg, som har fäst uppmärk­samhet på att livet och verkligheten varken kan eller bör reduceras till ”inget annat än”; exempelvis ekonomi, politik, vetenskap eller religion. Samhällen som inte lever enligt devisen ”allt med måtta” riskerar att löpa amok, oavsett de goda föresatserna.

Om en del av samhället, med sin inneboende logik, fick bestämma dagordningen skulle andra delar av samhället snart bli lidande och helheten därmed svagare. Akademisk frihet och liv, som är sanningssökande, skiljer sig i väsentlig mening från affärsverksamhet och näringsidkande, som handlar om tillväxt och om att generera vinst. Det vetenskapliga sanningssökandet är, åtminstone på kort sikt, inte ekonomiskt lönsamt. Men etablerandet av ny kunskap är ett mått på vetenskaplig framgång som väl motsvaras av vad vinst är inom näringslivet.

Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål, Nordstjernans största ägare, grundad 1947, erhåller 85 procent av den utdelning som kommer från näringsverksamheten. Därför blir vi lite förundrade när polemiska påståenden om privatekono­misk ”vinstjakt” förekommer i debatten om vård och omsorg; merparten av utdelningarna från våra bolag inom dessa branscher går till sist, i form av utdelning, till allmännyttig verksamhet och inte till familjen Johnsons privata ekonomi. Vad staten gör via skattesystemet, gör vi utdelningsvägen: i vårt fall till den humanistiska sfären. Stiftelsekonstruktionen skyddar den vetenskapliga akademiska sfärens legitima behov av relativ auto­nomi. Utdelningen till stiftelsen ska gå till att söka ny kunskap och sanning, men får inte avkrävas vinst och lönsamhet, vilket näringsdrivande Nordstjernan absolut ska avkrävas.

I dag talar många om vikten av olika ”stakeholders”, men utifrån min horisont är det lätt att inse vikten av att näringslivet inte belastas av andra krav än att se till ägarnas bästa: fokus ska vara tillväxt och vinst. Vinst som sedan beskattas och därefter dels investeras, dels delas ut. Att betrakta privata företag som en förlängning av staten, där långsiktigt värdeskapande ska underord­nas andra politiskt beslutade uppgifter, är på lång sikt djupt skadligt. Den svenska traditionen med privata företag med tydliga ägare har skapat ett av världens sannolikt mest långsiktiga och ansvarsfulla näringsliv där också många bolag är stiftelseägda.

Att avkräva de vetenskapligt sanningssökande universiteten och forskarna lönsamhetskrav vore lika kontraproduktivt som att begära att näringslivet och företagen ska vara motorn i att lösa svåra samhällsutmaningar utanför näringslivets kärnuppdrag; att skapa tillväxt och mervärde för samhället i stort.

En annan sfär som är viktig för vårt demokratiska samhälle är medierna. Men de riskerar att förlora sin autonomi i den ”klickonomiska” digitala eran. Hur bibehålla sin autonomi och särart när tiden och resurserna inte längre räcker till? I stället för ”gräv” förlitar man sig kanske på skickligt skrivna pressmedde­landen, sponsrade artiklar, klickvänlig personifiering och aktivism som riskerar journalistikens själ. Den seriösa journalistiken är sin egen sfär, som inte längre kan drivas utifrån samma ekonomiska förutsättningar som tidigare. Därför satsar vi på Axess magasin och Axess TV samt tidskriften Fokus. 2018 gick Fokus, som vi är delägare i, med vinst för första gången sedan starten 2006.

Näringslivet, företagen, stora som små, kan liknas vid jägarnas betydelse för jägarsamhällena. Utan skick­liga jägare som förmår nedlägga och hämta hem byten till stammen, så att den kan äta sig mätt, klarar inte heller de övriga delarna av samhället sig utan företagare som genererar vinster. Men lika lite som jägaren kan, eller bör, behålla hela bytet själv, så kan inte heller före­tagaren behålla hela vinsten utan behöver dela med sig i upplyst egenintresse. Fast om jägaren inte får behålla lejonparten av bytet skulle snart motivationen att riskera liv och lem i jakten på bytet försvinna. Går bagaren upp klockan fyra på morgonen så att vi kan få färskt bröd av altruism eller av egenintresse? De som tror att företagande utan upplyst egenintresse fungerar kan besinna vad man brukade säga om den typen av ekonomiskt system i Sovjet: De låtsades betala oss och vi låtsades arbeta.

Utan starka och konkurrenskraftiga och vinstdrivande företag att beskatta finns inga löner att betala ut till anställ­da som sedan i sin tur kan beskattas. Skatter som partier i regeringsställning genom aktiv fördelningspolitik kan fördela till övriga sfärer i samhället – som om politiken producerat mervärdet – och på så sätt vinna väljargruppers förtroende. Samtidigt tvekar man inte att skälla på ”de rika” (jägarna) som ”roffar åt sig”. Minns Anders Borgs ”Svenskt näringsliv är ett särintresse”. Kanske vågar man ändå säga att utan företagare stannar Sverige?

Stockholm den 11 april 2019

Viveca Ax:son Johnson

Styrelseordförande

1) Axess, nr 9, december 2018.